This entry was posted on söndag, maj 25th, 2008 at 15:27 and is filed under 2006 Moçambique. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Det är skönt att ligga still en dag och bara ta det lugnt i en liten stad som Komatipoort. Vi har en skön förmiddag i trädgården på lodgen. På eftermiddagen tar vi en tur med bilen till grannstaden Hectorspruit som är en liten landsortsstad som ligger halvvägs till staden Nelspruit, vilken är den största staden i området. Vi stannar vid infarten till samhället och äter vår picnic. Samtidigt noterar vi att de flesta vita färdas i bil en viss väg in till samhället meden de svarta kom gåendes en annan väg. Vi blir litet nyfikna på hur människorna i Hectorspruit bor och åker in för att kolla. Merparten av samhället visar sig vara ett villaområde där uppenbarligen de vita bor eftersom husen är stora och flaschiga med taggtrådstängsel och stora skällande hundar i trädgårdarna. När vi åker runt ett tag upptäcker vi att en liten del av området består av nybyggda mindre villor som bebos av svarta. Det rörde sig dock bara om cirka tio hus av ett hundratal. Var merparten av de svarta bor fick vi aldrig klart för oss.
När man kommer in i Sydafrika efter att ha varit i Moçambique får man genast känslan av att Sydafrika är ett mera segregerat samhälle. Här finns betydligt fler vita men det känns att relationen mellan svarta och vita inte är jämlik på samma sätt som vi uppfattade att det var i Moçambique. Vi känner även själva att det är svårare att komma i kontakt med och samspråka med svarta, jämfört med i Moçambique. Det känns tydligt hur de svarta håller sig för sig själva och de vita likadant. I Moçambique var det inte onaturligt för en svart att samtala med en vit men här fungerar det inte så. När vi till exempel sitter i den kombinerade restaurangen och baren på lodgen så är där både vita och svarta. Vi tror först att de svarta är tjänstefolk för vi märker att husfrun tilltalar dom med ett annorlunda tonfall. De svarta äter för sig och vi hamnar tillsammans med andra vita. När det svarta ätit färdigt går de därifrån. Någon kommer tillbaka och köper en öl men gör inga försök till att socialisera med oss vita. Vi får sedan veta att det är tjänstemän som under helgen hjälper till vid gränsövergången och är förlagda på lodgen. Varför de behandlas annorlunda än de andra gästerna förstår inte vi, men ingen av grupperna är tydligen intresserade av den andra.
Vi åker tillbaka till vår lodge för det är dags för vår safaritur i Krugerparken. Vi åker genom enorma plantager med bananträd och sockerrör. Det såg vi inget av i Moçambique. Det är en annan tydlig skillnad mellan de två länderna, Sydafrika är uppodlat. Kanske inte så underligt då det i Mocambique rasat ett inbördeskrig i 14 år som tog slut först 1993.
Strax före fem åker vi iväg till Crocodile River där vi skall möta vår safarigrupp. Strax före flodövergången får vi parkera vår bil och hoppa in i en för safari ombyggd Toyota, ingen Defender, gissa om vi blir besvikna. Nåväl, den tre timmar långa safarituren blir en verklig upplevelse ändå. Mest spännande blir det när vi i mörkret stoppas av en gigantisk elefant som spärrar vägen. Han står där och tittar på oss. Sedan börjar han gå mot oss, stannar fem meter från bilen och vaggar fram och tillbaka med snabeln hängande i marken. Några av damerna i bilen blir väldigt nervösa och när vår chaufför stänger av motorn är paniken nära. Elefanten ställer sig tvärsöver vägen och urinerar varefter han åter vänder sig mot oss medan han trampar runt i sin egen avföring. Sen vandrar han lugnt av vägen och vi kan fara vidare.
Vi ser också noshörning, flodhäst, impala, gnu, giraff, hyena, krokodil, bush babies och två små ugglor. Tyvärr ser vi inga lejon eller bufflar, men det är en mycket spännande och intressant tur.
Kvällen tillbringar vi i baren och pratar med husfrun och en vit gäst som är ambulerande servicetekniker för långtradare. Vi pratar om det mesta men samtalet kommer att handla mycket om de vitas situation i södra Afrika. Tyvärr bekräftas vår uppfattning av de vitas syn på sig själva och deras relation till de svarta. Så fort vi kommer in på ämnet så kommer begreppen ”vi” och ”dom” fram. Det är tråkigt att konstatera att dom ser alla svarta som en grupp och inte som individer. Det blir en mycket givande och intressant kväll som lär oss mycket om attityder och problemen i den här regionen.