This entry was posted on onsdag, augusti 3rd, 2005 at 23:57 and is filed under 2005 Murmansk. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Regn, blåst och dimma, inte önskevädret vid första besöket på Nordkap precis. Efter en lugn morgon for vi sista biten ut till Nordkap. Vi hade tänkt vandra ut till den allra nordligaste udden, en vandring på 18 km t/r, men på grund av vädret lät vi bli. I stället for vi till den turistanpassade delen av Nordkap vilket kostade 190 NOK per person i inträde. Hutlöst! Inträdet inkluderade åtminstone en vacker film om området och i källarplanet (i berget) fanns ett vackert ekumeniskt kapell samt en bar där vi fick veta att det är tradition att skåla i champagne, vi avstod! Annars är det så klart utsikten från kapen som är intressant, vädret klarnade upp något men när vi stod längst ut på udden så blåste det så mycket att man var rädd att flyga över kanten.
Om man tror att man skall bli hungrig under besöket kan det vara bra att ha med matsäck då maten i serveringen är dyr och inte speciellt god, 145 NOK för en hamburgare.
Vi märkte att mycket personal pratade svenska och frågade en tjej i serveringen. Det visade sig att ungefär hälften av dom som jobbade i anläggningen var svenska studerande. Lönen är bra i Norge och bor man på Nordkap så gör man inte av med så mycket pengar.
På vägen från Nordkap stannade vi till i en samisk turistshop där vi träffade en trevlig same som berättade litet om sitt liv och att hans båda föräldrar var födda i lavvu, d v s kåtor. Utanför turistshopen fanns hans föräldrars lawu som dom fortfarande bodde i på 1960-talet. Spännande! Vi lämnade nu Nordkap och åkte via Lakselv där vi valde väg 98 i stället för E6. Det visade sig vara helt rätt, även om det är en mindre väg, för den var fantastiskt vacker.
Längs väg 98 mellan Ifjord och Suossjohka stötte vi på en renavskiljningsplats i samebyn Skadjájávri där samer just höll på att märka kalvarna. Vi stannade och gick upp till platsen, lätena och lukten samernas ropande, det var en upplevelse.
Vi slog läger för natten på en fin rastplats med eldstad och brygga vid en sjö strax före Tara. Platsen visade sig vara en badplats anpassad för handikappade där man inte fick ”campa”. Men inte kan väl vårt taktält kallas camping…
När vi låg i tältet funderade vi på morgondagen då vi skulle åka in i det okända Ryssland. Vi kan inte språket, inte alfabetet och den information vi fått innan resan har varit knapphändig och mest handlat om alla otäckheter som kan hända. Spännande!