This entry was posted on måndag, januari 3rd, 2011 at 19:44 and is filed under 2010 Albanien. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
Vi lämnar Ninas vandrarhem vid 8-tiden på morgonen utan frukost, den tänker vi ta efter vägen. Idag skall vi åka till Sarajevo och vi har ännu inte bestämt var vi skall övernatta.
Vi följer E73:an längs Neretvas dalgång där vägen slingrar sig vackert fram i den djupa dalen. Som vi tidigare konstaterat så är rastplatser en bristvara men efter ett tag så kan vi svänga in på en plätt alldeles vid vägen. Vi riggar vårt gasolkök och Per sätter på gröten. Härligt att sitta här vid floden omgiven av de höga bergen och avnjuta en tallrik havregrynsgröt och en kopp kaffe, mums!
Färden går vidare mot Sarajevo där vi planerar att besöka ett museum vid den tunnel som var stadens livlina under belägringen. Vi kommer förmodligen in från fel håll för inga skyltar finns. Efter lite frågande så hittar vi fram.
Det är nyttigt att få se det som finns på museet, det ger i alla fall en glimt av hur det var även om vi inte kan föreställa oss den verkliga händelsen. Museet är bra och instruktivt med autentiska filmer från händelser i och kring tunneln. Väl värt att besöka.
Vi åker vidare mot centrum och stannar till på prickskyttarnas allé (Sniper Alley) där prickskyttar dödade 225 personer varav 60 barn! Många av oss mins TV-bilderna härifrån med springande människor och de som träffades. Det känns väldigt närvarande när vi tittar längs husfasaderna där kulhålen fortfarande är synliga.
Inne i centrum hittar vi en parkeringsplats och åker in. Några barn anvisar oss plats och vinkar fram oss. Bättre än att tigga tycker vi som också hoppas att dom håller ett öga på bilen om vi betalar en slant. Sagt och gjort. Vi blir lite mer skeptiska när vi ser en vuxen kvinna som barnen hela tiden håller kontakt med. Vi tar en kopp kaffe på ett angränsande kaffe för att kolla vad som händer på parkeringen. Efter ett tag känner vi oss hyfsat trygga med att lämna bilen ett tag och vandrar in mot det centrala basarområdet.
Det sjuder av liv, grillröken ligger tät i vissa gränder och i andra hänger TV-skärmarna på rad med fotbolls-VM sändningar. Vi hamnar så småningom i korsningen där skottet i Sarajevo avlossades och startade 1:a världskriget. I ett museum finns en avgjutning av skoavtrycken från skytten. Vad är det för intressant med det?
Eftersom vi planerar att övernatta någon annan stans än i Sarajevo så går vi tillbaka till bilen och lämnar staden på E73:an norrut i riktning mot Kroatiska gränsen. Vi har nu bestämt oss för att övernatta i en stad som heter Visoko där en amatörgeolog och new-age-författare påstår att det finns en pyramid. Ett 200 meter högt berg av pyramidform finns faktiskt att beskåda. Om resten tvistar de lärde. Vi lämnar Sarajevo utan att staden i sig gjort några djupare intryck, det vi kommer att minnas är de spår av kriget vi sett och de känslor som det förmedlade.
Vi anländer till staden vid 17-tiden och checkar in på Motel Pyramida Sunca där man inte var över sig intresserad av gäster men försöker slå mynt av pyramidmyten. Trösten är att priset är hyfsat lågt, 80 BAM (400 SEK) inklusive frukost.
På kvällen ”gör vi staden” och firar midsommar med en mycket god Pizza.