En härlig slappardag med sol och bad.

Vi startar med att laga egen frukost på morgonen. Det blir havregrynsgröt med lingon och mjölk samt kokkaffe. Gott! Sedan blir det stranden i några timmar.  Lunch på balkongen och till kvällen planerar vi att gå på restaurangen på hotell Luciano med vedeldad pizzaugn som enligt ryktet gör de bästa pizzorna.  Men först ett dopp till i havet.

Innan vi ger oss iväg till restaurangen vill vår hyresvärd tala med oss förstår vi. Det är tydligen något som vi inte klarar utan tolk och han springer iväg och återkommer med en pojke i 15-årsåldern som pratar utomordentlig engelska. Vi får veta att värdparet åker bort till kvällen och inte återkommer förrän dagen därpå. Nu undrar värden om vi kan betala i kväll. Det är ok säger vi och frågar om vi kan få ett kvitto. Nej, vi använder inte sådant här får vi till svar. När vi insisterar uppstår förvirring då inget kvittoblock finns och vi föreslår att man skriver på vilket papper som helst. Värden river ut en sida ur sin almanacka och pojken skriver på vår instruktion varefter värden skriver under.  Så fixar man ett kvitto i Albanien!

På vägen till restaurangen tittar vi in på det verkliga ”röjarstället”, Havana beach club, där håller man nu på att städa upp efter lördagsnattens party. Det är ett påtagligt lugn bland barerna och diskoteken så här dagen efter. Eftersom det inte är säsong ännu så blir det bara på lördagen som det festas.

Vi passerar också det betongskelett som kanske är en kvarleva efter ett hotellkomplex för eliten under kommunistperioden. Här har varit verksamhet igång, det syns på skyltar inne i huset som fortfarande sitter kvar. När vi tittar närmare ser vi att det i några av rummen har flyttat in folk som uppenbarligen inte har någon annanstans att bo. Nu står byggnaden mitt ibland strandens restauranger och förfaller.

Det skulle kunna vara mysigt att promenera bland restaurangerna längs stranden men de högar med sopor som ligger lite här och där gör det hela litet osmakligt. Från vissa av högarna är odören så skarp att vi håller andan när vi passerar. Trist!

Det är en positiv Klondykestämning här men infrastrukturen hinner inte med och förmodligen så händer här mycket utanför myndigheternas kontroll och vetskap. Snabba pengar i några år, då gör det inte så mycket om man samtidigt förstör omkring sig, så tycks många näringsidkare här resonera.

Väl framme på restaurangen beställer vi in var sin pizza och de är riktigt goda men vinet är liksom hittills en katastrof. Det är tydligen öl som gäller här. Vi njuter av maten och utsikten över stranden och dröjer oss kvar medan mörkret sänker sig över uteserveringen och kvällsbelysningen tänds. Här liksom på alla barer, kaféer och restauranger finns storbilds TV. Alla utom vi och några få andra, som också visar sig vara turister, tittar på fotbolls VM. Fotbollsintresset verkar vara enormt!