Idag skall vi köra vidare och vi har bestämt att åka längs kusten ner till Sarandë och sedan in i landet och norr ut till Gjirokastër som lär vara en vacker stad och som är med på UNESCO:s världsarvslista.

Vi åker upp från stranden och ut på landsvägen i Dhërmi by som ligger en bit upp i bergen. Vi stannar vid en restaurang som vi sett från stranden som en upplyst byggnad uppe i bergen. Här tar vi en espresso och njuter av utsikten. Vi har till och med turen att se en Defender som lämnar stället när vi anländer.

Vägen går vidare uppe i bergen och vi ser havet till och från. Vägen är nybyggd och bra men naturligtvis väldigt kurvig och ibland blir det serpentinväg.  Vi passerar genom små byar och ute på landsbygden i de djupa ravinerna ser vi otaliga soptippar. Här får avfallet ligga och förorena bäckarnas vatten. Utvecklingen har tydligen sitt pris.

Vid Himarë går vägen ner från bergen och följer stranden, här och där blommar ett jakarandaträd med sina klarblå blommor. Här ligger en av Albaniens bästa och lyxigaste badhotell, Rapo’s. Vi svänger in på deras parkering för att kasta en blick och Per kör sönder plattsättningen på infarten så vi smyger försiktigt iväg ut igen.

Vi fortsätter på hyfsat bra vägar mot Sarandë och passerar en nedlagd ubåtsbas med skyddsrum insprängt i berget. En skylt med texten ”ndal zone ushtarake”, det vill säga ”stopp militärt område”, talar sitt tydliga språk. Tvärs över bukten ligger Gjiri i Panormes med slottet Kalaja e Porto Palermos byggt av Ali Pasha av Tepelenë i början av 1800-talet för att hedra sin fru Vasiligisë. Inne i Palermobukten finns ett fiskeläger och här ligger också Restorant Porto Palermo en fin fiskrestaurang som vi tittar in i men beslutar oss för att åka vidare och stanna i någon by i stället.

Strax innan vi åker in i byn Piqeras får vi en fin vy över Borsh beach. Vi stannar vid en liten Restaurang i byn där ägaren håller på att snygga upp fasaden. Ingen här kan ett ord engelska men vi lyckas beställa in omelett, yoghurt, bröd, sallad, öl och vatten. För detta får vi betala 950 leke (65 SEK). Allt smakar bra och vi blir mer än mätta.

När vi lämnar byn som ligger uppe i bergen får vi en blick ner på stranden som är mest känd för att man byggt om några bunkers till övernattningsrum som man hyr ut.

Vi kör in i Sarandë och först tror vi att vi kört fel då all skyltning plötsligt upphör. Vi svänger tillbaka för att förvissa oss om att vi kört rätt. Det har vi och vi kör in i staden. Anledningen till att all skyltning upphör är att vägen in i staden är en återvändsgata, man kommer inte vidare med mer än att man kör ut samma väg.

Det vi läst om Sarandë är att det är en av de städer i Albanien som har flest påbörjade och oavslutade byggprojekt. När vi kör in ser vi också mycket riktigt många betongskelett stående längs vägen. Det är bara i ett fåtal som byggverksamhet pågår. Här är också en hamn som har färjetrafik till bland annat Korfu som ligger precis utanför den Albanska kusten. Vi kör vidare och stannar vid ett av de otaliga internetcaféer som finns för att kolla vår e-post. 80 lekë per timme kostar det.

Vi lämnar den ganska fula staden och åker öster ut upp i bergen på väg E853 som vi skall följa 26 km. Den fortsätter sedan in i Grekland. Vi letar efter avtagsvägen till en källa som heter Syri i Kaltër, som betyder Öga av blått, ca 25 km från Sarandë. Vi hittar den och svänger av norrut på en smal grusväg för att strax hamna vid en bom där vi får betala 100 lekë för att köra fram till själva källan. Vi hamnar i ett områden med nästan regnskogslik växtlighet omgiven av berg, som om vi kört in i en krater. Här strömmar kristallklart vatten upp. Nästan 10 000 liter per sekund strömmar upp ur en lodrät grotta som man inte vet hur djup den är. Platsen där det kommer upp ser ut som ett öga med den mörka delen i mitten där själva hålet ner i marken är, därav namnet. Efter en fika vid källan där vi försökte få en bra bild av de speciella svarta sländorna som finns här så fyller vi vår vattendunk och far vidare. När vi kör ut från området ser vi ett upplag med rör och vi såg också på vägen hit hur man höll på att lägga ut och skarva ihop rör. Härifrån kan man nog hämta färskt vatten när alla soptippar förorenar de traditionella brunnarna.

Skyltningen är inte alltid så tydlig så när vi skall svänga av europavägen stannar vi vid en trafikpolis och frågar om vi tar rätt väg till Gjirokastër. Säkra på att vi kör rätt åker vi de sista 2 milen in till staden. Väl inne svänger vi av upp mot gamla staden. Vägen blir strax brant och stenlagd samtidigt som staden ändrar karaktär och de flesta byggnader är från den ottomanska eran. Högst upp i staden kan vi se borgen som i sina äldsta delar är från 600-talet. Vi letar efter hotel Kalemi som vi fått rekommenderat. De trånga gränderna får oss ibland att tro att vi inte får köra vidare med bil, men vi fortsätter och där, tillslut ligger det. Vi har tur och får ett dubbelrum för 35€ per natt med frukost och fri internet. Efter att insupit miljön bestämmer vi oss för att stanna här i två nätter. Det är ett underbart charmigt hotell inrymt i ett klassiskt ottomanskt hus i tre våningar. Tyvärr har man inte kunnat behålla det ursprungliga taket som faktiskt ger husen sin typiska karaktär. Men invändigt finns all charm kvar.

Kvällen tillbringar vi med att strosa runt i gränderna bland de gamla husen och avsluta med en middag på restaurang Kujtimi som är en liten familjerestaurang med en i grönska inbäddad uteservering. Maten är god och priserna bra 1550 lekë eller 110 SEK för middag med vin.