This entry was posted on onsdag, juni 25th, 2008 at 07:46 and is filed under 2007:1 Ukraina. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. You can leave a response, or trackback from your own site.
När vi lämnar hotellet kör vi direkt till en däckfirma för att laga vårt punkterade däck. Det tar en knapp halvtimma och kostar endast 10 UAH det vill säga 14 SEK. Otroligt billigt!
På väg ut ur Odessa tar vi en sväng till ”badparadiset” Arkadia, 7 km söder om centrum. Vi har en tanke på att eventuellt stanna en natt här men hotellet vi frågar på är fullbokat och vi blir inte så förtjusta att vi orkar leta vidare. Det är en ambitiös men ganska smaklös anläggning uppbyggd endast för turister. Inte speciellt kul tycker vi, så vi far vidare mot Moldavien.
Gränsstationen på den ukrainska sidan av gränsen Ukraina/Moldavien är stökig och bemannad med dryga, militäriska gränsvakter. Inte som vid gränsen mellan Ukraina och Vitryssland där de var förhållandevis avslappnade och hjälpsamma. Här blir vi lurade att köpa en sjukvårdsförsäkring för 167 UAH per person. De påstår att vi måste ha denna för att vi skall åka in i Ukraina igen och våra svenska försäkringar inte gäller. Vi förstår inte varför, men inser, efter att ha diskuterat i ca 30 minuter, att det kommer att ta tid om vi inte accepterar. Gränskontrollen in i Moldavien är däremot inga problem utan här går det smidigt.
Först känns inte Moldavien särskilt annorlunda än Ukraina men snart märker vi att vägarna är betydligt sämre och att lantbruket drivs helt för hand. Vi ser knappast några hästar på fälten utan det är människor med hackor och spadar.
Eftersom det tog ganska lång tid att passera gränsen så bestämmer vi oss för att försöka hitta en övernattning i staden Causeni. Vi kör in mot centrum och frågar efter hotell i en affär som säljer mobiltelefoner. Det är bra att fråga i sådana då de oftast är bemannade med ungdomar som talar engelska. Av en händelse är butiksägaren där och han pratar hyfsad engelska, han föreslår även att han skall visa oss till stadens enda hotell. Han ber oss följa efter hans bil, men säger samtidigt att han inte är säker på att hotellet är i drift. När vi kommer fram visar det sig vara öppet, men det är ett mycket sorgligt ställe och de har inget rinnande vatten för än dagen därpå. Eftersom det är sent och ett dubbelrum endast kostar $ 10 så accepterar vi. Killen i mobiltelefonaffären, som för övrigt heter Ruslan, har följt med in på hotellet för att tolka.
När vi har sagt att vi tar rummet så föreslår han att vi skall följa med till hans klubb för att duscha. Han visar sig ha ett antal olika business, bland annat en klubb som heter Tabu (?) där det finns en bastu och duschanläggning intill. Han berättar för oss att det är problem med vatten i hela staden och att kommunalt vatten endast finns att tillgå mellan klockan 6 på morgonen och 8 på kvällen. Därför kommer många av stadens invånare till hans duschanläggning. Ruslan berättar också att det är svårt att utveckla något i Moldavien. Han visar sig vara en desillusionerad ung man som inte tror på en framtid i sitt hemland utan helst vill emigrera. Han säger att Moldavien är korrupt och att det är mycket svågerpolitik. Vi påtalar att han ju ändå verkar ha lyckats med tanke på att han har en del business och att vi finner det sorgligt att han inte ser möjligheter att utveckla det vidare. Vårt samtal avbryts av att det nu är dags för oss att duscha. När vi är klara vänta Ruslan på oss och säger att han nu har pratat med sin fru som gärna vill att vi följer med hem till dem på en fika. Spännande tycker vi och tackar ja.
Kvällen fortsätter med att vi sitter och pratar i köket hos Ruslan och hans fru Vera samtidigt som deras lilla dotter Amalia mest intresserar sig för kakorna och godiset som ställts fram på bordet. Vi har trevligt och pratar skillnader mellan våra hemländer. Vi upplever att Ruslan och Vera har det ekonomiskt förhållandevis gott ställt men trots detta så ser de ingen framtid i Moldavien utan söker en möjlighet att lämna landet kanske för något land inom EU men även USA hägrar. Vi frågar om de inte tror att Moldavien kommer att komma med i EU så småningom men det tror de inte alls, utan menar att de politiska vindarna blåser i rakt motsatt riktning.
Tiden går fort och strax är klockan halv tolv och vi får bråttom att tacka så mycket för oss och be Ruslan skjutsa oss tillbaka till hotellet.